När vetenskapsmän läser skönlitteratur

Bland de talrika referaten av olika vetenskapliga avhand­lingar förekommer även ett omnämnande av August Strindbergs uppsats »Stenarnas suckan.» Denna säges riktigt nog innehålla »ett mycket anspråksfullt svammel af fraser, som vittna om fullkomlig brist på begrepp om vetenskaplig forskning.»

Hampus Wilhelm Arnell

Hampus Wilhelm Arnell, internationell mossexpert tillika bördig från och delvis aktiv i Härnösand, recenserar skönlitteratur i föreningen Dvalins medlemstidning. Urklipp från Folke Linder i Gävledraget (”Naturintresserade föregångare”).

Så värnar Livsmedelsverket om de viktiga lokala matproducenterna

Att man skickar ut fakturor på icke utförda livsmedelsinspektioner hör till vardagen, och har beskrivits som en ibland tung utgift för mindre matproducenter. Fler lokala producenter av mat tänker jag mig är en viktig del av omställningen, och det kan vara en viktig inkomstkälla på landsbygden. Det har alltså sina poänger att värna de små producenterna, utan att för den delen tumma på livsmedelshygienen och inspektionerna av den.. Men nu var det ju alltså inte besök, utan årlig avgift utan att få nåt besök. Som medborgare och konsument vill jag ju framför allt ha inspektionerna..?
Så till coronatider och panikomställning av all möjlig konsumtion, vilket slår hårt mot alla men särskilt mot de mer känsliga mindre producenterna. Fastän det är de som har seglat upp i krisen som lokalsamhällets möjliga hjältar och trygghet. NU, beslutar man om prishöjning av årliga avgiften med FÖRTI procent!
”Livsmedelsverket har ännu inte varit på hennes gård och vanligtvis brukar de bara besöka den i cirka en timme per år. Ändå har hon redan fått en faktura för åtta timmars arbete.”
13 000kr sådär på en höft, det har väl alla tillgängligt?
Enligt Livsmedelsverkets kontrollchef Eiríkur Einarsson så får de inte fakturera för de faktiska besöken, utan de måste slå ut kostnaderna för hela deras kontrollverksamhet (sånt som de gör på kontoret i förväg och efterhand till exempel) på alla aktörer utifrån storlek osv, varav bara några faktiskt blir kontrollerade. Då kan själva kontrollen såklart diffa i tid jmf med det som står på årliga fakturan. Okej då. Men avgiftshöjningen? 40%?!
Ur artikeln:
Borde ni inte ha diskuterat avgiftshöjningen med branschen innan den infördes?
– Det borde vi naturligtvis ha gjort. Vi vill väldigt gärna ha en bra dialog med branschföreträdare. Jag tror att vi kanske underskattade behovet av information i det här fallet, säger Eiríkur Einarsson.
Har ni fått många reaktioner på förändringen?
– Ja och det är kanske inte oväntat att folk hör av sig när man höjer deras avgift med 40 procent, säger Eiríkur Einarsson.”
NO SHIT Eirikur att ni underskattade behovet av information! Man verkar också ha bristande kunskaper kring mindre livsmedelsproducenter och deras bransch. ”Vi vill gärna ha en bra dialog…” mhm.
Alltså det låter ju fint men uppenbarligen finns det inte med i några planeringar att föra någon form av dialog med någon i branschen.
Som konsument funderar jag nu på hur det här går ihop ekonomiskt.
Livsmedelsverket är ju offentlig verksamhet, får de inga pengar från staten för sina inspektioner? Är det alltså branschen själva som ska bekosta allt? Samtidigt som alla ropar efter en ökad inhemsk produktion så finns det ingen politik kring att underlätta för de som faktiskt producerar maten? Det här handlar ju inte ens om problem kring inspektion eller att man motsätter sig inspektioner eller beslut, BARA avgiften. Som att livsmedelsinspektionens avgifter och upplägg bygger på stor och inkomstbringande verksamhet. Men inte ens de stora aktörerna kan ju dra in så himla mycket vinster i och med att vi generellt betalar för lite för svenskproducerad mat, betalningsviljan/förmågan finns helt enkelt inte hos tillräckligt många konsumenter.
Jag vill ha ett Livsmedelsverk som gynnar omställningen. Som gynnar hållbar svensk produktion.
Mindre livsmedelsproducenter är mer beroende av alternativa marknader för sin försäljning, till exempel torgmarknader och direkt till restauranger, i och med att deras volymer inte passar för stormarknaderna. Under våren har både torgmarknader och restauranger blivit drabbade av åtgärder för att minska smittspridningen i samhället, viktiga åtgärder som i sig redan har slagit hårt mot de här små producenterna. Det är ju direkt smaklöst av Livsmedelsverket att höja avgiften 40% utan förvarning, NU.

Så vinner du över fejk news och foliehattar

Att ta ett mer medvetet grepp om ditt nyhetsintag är att värdera din tid högre, och vårdar din själ. Det dämpar klimatångest och viruspanik. Här är mina knep!

 

//death to stock

 

Vi försöker hålla oss upplysta med alltför mycket material, allt för många budskap och att vara för närvarande. Bara i vår nutid finns det konceptet, att vara FÖR närvarande! Men det håller ju liksom inte att vara närvarande och upplyst om precis allt, så i tron att vi är det tappar vi kontrollen över vad vi tar in, källkontroll if you will. Men framför allt tappar vi fokus. Där kommer klickisarna in, ettriga rubriker som strösslas omkring vår hela tillvaro som informationssamhällets lösgodis.

Se min plan som en slags mindful, eller medveten, informationsinhämtning. Den här läsningen passar inte på väg in i bussen, men däremot när du har hunnit sätta dig ned och ska åka en bit. Den här läsningen passar inte medan du nattar ungar, däremot när de har somnat. Den här läsningen passar när du vill komma ihåg vad du har läst. Eller när du behöver komma ihåg vart du har läst det!

 

//public domain CC0

Vad BEHÖVER jag läsa?

Kort sagt så anser jag att en behöver fylla tre punkter – (1) att läsa om sin omvärld i större perspektiv, (2) läsa om sin lokalpolitik och närsamhället och inte att förglömma den viktiga kulturupplevelsen av att läsa och lyssna. Om man bortser från de uppenbara källorna till kultur så har jag en punkt för (3) mysläsning och inspiration.

Jag har också lagt in en bonus i listan, för den som drivs av ilska och hatföljer på sociala medier så har jag några mer hälsosamma tips. Jag utgår från att ilskan kommer sig av att vilja skapa ett gott samhälle nämligen.

 

1. I jakt på de större perspektiven… 

Tänk ”morgontidningen” på den tiden man kunde få hem en sådan. Här ska du kunna läsa om EU:s olika beslut, dumma saker amerikaner säger och rapporter från små små länder som du inte visste fanns. Vem är jag och vad är min plats i världen? Det ger perspektiv att läsa om andra, och många beslut som tas långt bort från vår horisont kan påverka oss på oanade vis. I de större nyhetstidningarna finns ofta en analytisk krönika som kan hjälpa en i ens tankar, vare sig man håller med om analysen eller inte. För de stora perspektiven har vi den stora fördelen i Sverige att vi har tillgång till public service i radio och TV – och de går även att streama över nätet. 

Budget: svt.se och sr.se, streama nyhetsprogrammen till exempel på telefonen. Obs! Missa inte att grymma Utbildningsradion har en egen play-app, och den är fantastisk!

Mellan: Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet täcker in både Sverige och världen på mer eller mindre lyckade vis. Dessa kan en prenumerera på både digitalt och fysiskt, men utdelningen på norrländsk landsbygd går generellt med postbilen vilket gör att du får en jätteklump med gamla nyheter på måndag från helgen. En variant är att prenumerera på en tidning på lätt svenska som 8sidor, journalisterna är grymma på att sammanfatta nyheter! Utdelning en gång i veckan med bara det viktigaste.

Överkurs: Komplettera med ett utländskt nyhetsmedium – Brittiska The Guardian har en internationell utgåva som går att prenumerera på i fysisk form! Men det är ju klart billigare att ge en slant till theguardian.com och få tillgång till den internationella utgåvan den vägen. I den får en rapporter från andra sidan jordklotet, Australien till exempel, som att det vore nästgårds, men framför allt ger Guardian plats för en hel del europeiska nyheter som inte får plats i svenska nyheter.

 

2. Lokalt perspektiv. 

Gå så nära du kan! Men tänk på att söka dig till lokala nyheter, inte lokala livsstilsmagasin som ska inspirera till att handla eller semestra lokalt. Det har sin plats det med, men inte just på den här punkten.

Det är viktigt att vi vågar ge plats för obekväma nyheter och torra genomgångar av vad lokala politiker säger i fullmäktige. Rätt vad det är säger någon något som betyder väldigt mycket för dig som läser. Och bara så har du möjlighet att förändra, om du har fått veta VAD du vill förändra.

Bara i lokalpressen finns det organiserade byskvallret, i form av foton på nyfödda och dödsannonser. Annonser från lokala föreningar, information från Trafikverket och var kommunen kommer att lägga ut förslaget på ny översiktsplan som du kan behöva titta på för att ge dina synpunkter direkt istället för att efter faktum skrika ut på Facebook att alla som jobbar på kommunen är idioter. Att inte kunna vara med i debatten skapar en känsla av utanförskap, i en tid då vi mer än någonsin behöver känna trygghet i vi-känslan. Våga gå nära.

Budget: Sveriges Radios lokala kanaler i P4, SVT och TV4 har lokala nyhetssändningar. De rapporterar dock sällan lika lokalt som exempelvis lokaltidningen men duger så gott för de viktigaste nyheterna. Har du tid att hänga ofta på biblioteket så finns där alltid lokala dagstidningar. Om inte din arbetsplats har tidningar i fikarummet kan du kanske införa det?

Mellan: mittmedia ger ut Örnsköldsviks Allehanda och Tidningen Ångermanland både fysiskt och digitalt. ÖA delar också ut en gratis variant varannan fredag. I den digitala prenumerationen kommer en åt både ÖA och TÅ vilket jag som bor på gränsen tycker är väldigt behändigt. Nordsverige är också ett alternativ, prenumeranter får hem varje torsdag och de täcker in Kramfors, Sollefteås och Örnsköldsviks kommuner. Finns även på nätet såklart!

Överkurs: Ge bort en lokal prenumeration till nån som behöver! De lokala tidningarna är förhållandevis dyra och tunna utgåvor, det är riktigt svårt med ekonomin för många då tidningens annonsutrymme numera tävlar med många fler annonsplatser. Det är väldigt viktigt att stödja den lokala journalistiken (eller kanske snarare det där ekosystemet som jag pratade om) men alla har helt enkelt inte råd. Har du råd, gör en insats. 

 

3. Inspiration och mysläsning. 

Här finns plats för det skönt glättiga livsstilsmagasinet, eller reportage som orkar gå ned på djupet. Kanske ett magasin om litteratur som får dig att vilja läsa/lyssna på fler böcker? Tips från coachen – vackra och smarta magasinet Hemslöjd eller långa men lättillgängliga reportagen i Filter. Det finns flera gratis magasin, rena rama reklamen ofta men va fan, allt som ger inspiration är kul och nyttigt! Se det för vad det är dock. Magasin Höga Kusten sysslar helt enkelt inte med nyhetsjournalistisk. Glöm inte att flera organisationer ger ut egna tidningar, många är riktigt bra och värda ett medlemskap! 

Budget: Biblioteken är så bra på att ta in både nyheter och livsstil! I tidningshyllorna på biblioteket står tidningarna upp, visste du att resten av årets utgåvor brukar ligga bakom? Lyft på det lutande ”hyllplanet”, där bakom är ett utrymme fyllt av årets guld. En del bibliotek säljer också ut några år gamla utgåvor billigt, inte så intressant för snabba nyheter kanske men jag har fyndat en hel årgång av Hemslöjd jag.

Mellan: Om du liksom jag har svårt att välja, så finns det flera appar som ”streamar” magasin. Readly har jag fastnat för på sistone, här finns också kvällstidningarnas bilagor. Betala en summa per månad och fri tillgång till hela utbudet! Det finns några olika appar på marknaden och det brukar vara ungefär samma utbud och upplägg. Ztory har utöver samma koncept med magasin som Readly, dessutom en barnavdelning med e-böcker.

Överkurs: zinio.com gör det möjligt att köpa enstaka digitala nummer eller hela prenumerationer av utländska magasin. Man betalar per nummer/prenumeration genom appen och kommer åt magasinen på deras hemsida eller i appen. Här finns MÅÅÅÅÅNGA magasin! Och det är billigare än att köpa blädderbart från Pressbyrån.

 

//public domain CC0

 

BONUS! Hatläsning bortom hatföljning på sociala medier.

En seriös journalistisk produkt tar hänsyn till flera sidor av myntet, så länge de tar sig tid och råd till det, och därför kan du räkna med att möta nya perspektiv bara genom att följa listan från 1-3. Den här punkten är mer tänkt för den som går igång på att bli arg och hatföljer olika konton på sociala medier.

Prova att läsa något du inte alls tycker om men i analogt format. Där någon har tagit sig tid att formulera och argumentera, bortanför affektens mecka Sociala Medier. Det är mycket lättare att ta till sig vad De Andra säger, hur de kanske tänker, när en har magstöd från ovan nämnda medievarianter. För att kunna förändra är det bra att känna sin fiende, och vara beredd på deras argument. När jag känner mig förstådd av de medier som tar mig på allvar, och känner mig sedd av den lokala journalistiken, då har jag också styrka och mod att möta min fiende. Vi behöver byta perspektiv medan vi står stadigt med båda fötterna på jorden så vi inte behöver bli så sabla arg. 

Budget: Jag skulle säga biblioteket igen. Ofta har biblioteken tillgång till digitala prenumerationer genom sina besöksdatorer också, fråga!

Mellan: I ett konto på i digitala tjänster som ger tillgång till många källor kan en också passa på att läsa nåt som förvånar en själv. Betala inte extra för att bli arg med nån prenumeration eller digital ingång till material du inte själv tror på, såklart. Det är ju sånt här man kan ha sociala medier till, för algoritmerna älskar när du blir arg och kommer bara ge dig mer av samma!

Överkurs: Använd din trygghet för att formulera möjliga svarsargument till det du inte känner dig bekväm med på Andra sidan, och våga möta människorna bakom argumenten. Resonera istället för att gräla, skapa en plats för att dina synpunkter kan bli någon annans Andra sida. Prata som en giraff

Digitalt eller blädderbart?

Jag är uppväxt med morgontidningar av köksbordsstorlek. De äldre tidningars format och papper har därför fått ett skimmer av chokladmjölk och ostmacka, som kanske inte riktigt håller för tidens tand. Vi har vant oss att ta in både det ena och det andra genom skärmar, och distributionen av papperstidningar kostar mycket pengar som inte ens jag känner riktigt är värt sin peng alltid. Om man som jag bor på landet är det dessutom inte längre möjligt att få hem en rikstidning till frukostgröten, och inte alls på helgerna. Jag kan inte påstå att jag saknar mängden papper som går till pappersåtervinning. För det dagliga nyhetsintaget finns det schysta appar för i princip alla nyhetsmedier, och för radio och tv går det ju att streama när man själv har tid att lyssna och se. 

Digitala medier kan du dela i digitala forum, men de blädderbara medierna kan du dela med grannen (rulla ihop och tryck in mellan handtaget och dörren), lämna på bussens säte, på fikabordet… Vad känns bäst för dig?

En viktig aspekt av blädderbara medier är att man visar sin omgivning att man läser. Kan vara värdefullt till exempel bland barn, att det är skillnad mellan att slösurfa på telefonen och att läsa en tidning. För våra ögon är det dessutom bättre att läsa på papper än skärm, då skärmen lurar ögat att inte blinka tillräckligt ofta. Låt ögonen pausa ofta!

Radio, TV och podcaster

Ett bra alternativ för att vårda ögonen är såklart att lyssna på nyheter och löst prat. Streaming är nog som bekant ”det nya svarta”, och det gör det möjligt att lyssna och se på precis det du vill lyssna och se på. Borta är tiden då du fick offra dig att kolla slutet på Agenda för att det snart skulle börja nån film. Det innebär också att du tappar något mått av insikt, från de avslutande kommentarerna på Agenda.

Våga därför välja något fiberrikt med mycket grönsaker till, som själen mår bra av i det långa loppet även om det där lösgodiset med spännande rubriker också är gott. 

Kor kan rädda klimatet – äntligen får det sägas i media!

Fjällko på bete
Hej får jag va med?
Regenerativt jordbruk är ett förhållandevis nytt begrepp i Sverige, men bygger på flera vetenskapligt förankrade metoder och teorier. Än så länge så gömmer sig metoden i stort bakom kostsamma kurser, vilket inte gynnar klimatet eller den biologiska mångfalden i den utsträckning som i alla fall jag önskar. Jag delar den här artikeln i hopp om att en ska våga googla och lära vidare på egen hand. På engelska finns annars mycket information!
Gunnar Rundgren, medskapare av KRAV och idog kunskapsspridare, var givetvis tidigt ute med att beskriva metoden i Min pragmatiska jordbrukslära, ett inlägg på bloggen Trädgården Jorden. Jag ser verkligen fram emot hans och Ann-Helen Meyer von Bremens kommande bok om just kobete!
 
Jag hoppas att den här rubriken som kopplar kor till något miljöpositivt inte är lika kontroversiell i miljökretsar som när jag försökte mig på den för några år sedan. Tack gode gud för att det finns folk som kan paketera ideer bakom konceptuella begrepp, annars skulle dessa tankar inte få finnas i Ordfronts magasin ens idag tror jag.  Men är det inte också litegrann typiskt för vår tid, att för att överhuvudtaget låta kobete få plats i den allmänna diskussionen som något positivt… så behöver vi dels ett nytt begrepp. Och att idéerna har formulerats utanför Sverige. Risken med detta är att vi fortsätter rycka undan fötterna på våra lantbrukare, framför allt de som redan innan har drivit de här frågorna oförtrutet men utan tillgång till det magiska konceptuella begrepp som vi nu har fått till svenska språket.
Vill man lära sig mer om detaljerna inom det specifika konceptet ”Regenerativt jordbruk”, så ligger kunskapen som sagt ofta bakom privata aktörers kurser. Aktörer som inte själva nödvändigtvis har eller har haft djur eller jordbruk men är duktiga på att formulera koncept och att läsa på. Jag säger inget så har jag inget sagt, men de har ju åtminstone en viktig roll i att sprida ordet så att fler kan få utrymme att tala gott om kon. Att prata om kor i ett samhälle som är urbaniserat och därmed bortkopplat från matproduktion och naturbiologi, blir ju givetvis vanskligt. Alla röster behövs.
 
Jag hoppas att vi framöver kommer se fler jordbrukare som formulerar den här metoden för svenska förhållanden. Märta Jansdotter, vd på Gröna Gårdar, dyker upp som en möjlig inspiratör. (Även om Sollefteås Thorsten Laxvik väl bör nämnas med. Ni köper väl kött från norrbete, om ni inte har eget?)

Öka produktionen här och minska importen av vatten från vattenfattiga miljöer i världen.

Nu är det dags att sluta blunda för vad importen av ”vatten” faktiskt innebär för produktionslandet. Det handlar inte om klimatgaser – det handlar om produktionslandets möjligheter att anpassa sitt landskap för de oundvikliga klimatförändringarna. Nu måste vi försöka vända diskussion från att bara handla om klimatutsläpp, till att handla om hela ekosystem, biologisk mångfald, samhällens resiliens. Omställning, om man vill haka på ett populärt begrepp.

När vi talar om att öka vårt eget samhälles resiliens, eller motståndskraft mot stress i olika former (väder, folkvandring), så pratar vi om att öka vår lokala produktion. Inhemsk produktion, av framför allt mat. I samma veva måste vi vara ärliga med vad vi köper in.

I filmen Leva inom planetgränserna, Ett jordat liv som finns att se gratis på youtube så är forskaren och agronomen Johanna Björklund intervjuad, och hon tar upp just detta med hur mycket vatten vi importerar. Medan filmaren fokuserar på en skalad clementin, så beskriver Johanna Björklund hur vi som har så mycket vatten, importerar vätskefylld frukt som apelsiner från södra Spanien där det finns väldigt lite vatten. Och de kommer ha allt mindre vatten.

 

 

Filmaren Maja Lindström har påbörjat produktionen av nästa dokumentära film, som istället tar upp Agroforestry. Stöd hennes arbete (länken tar dig till hennes kickstarterkampanj) med efterbearbetningen, för allas möjlighet att se och dela den här kunskapen! Även del två i den här serien kommer nämligen att finnas gratis på youtube, med engelsk textning.

 

Jag var på Omställningskonferensen i Umeå! Här är mina tankar.

Vad är en omställare? Ja för mig så handlar omställning om att vi behöver ställa om bland annat vårt ekonomiska system för att hantera framtidens behov. Vi behöver jobba med klimatomställning (inte mot, fast givetvis ska vi arbeta mot ökad klimatförändring) och en omställning av vårt landskap (jordbruket, skogsbruket) – för att bevara vår mångfald och kanske också kunna öka samhällets förmåga att hantera hårdare väder och tuffare levnadsvillkor för framför allt fattiga och sjuka.

Jag söker en mångfald, i alla aspekter. Vi behöver både stora och små, tysta och högljudda, mörka och ljusa, rosa och gula… Det som vi tappar allt eftersom, om det så är arter eller pengar, företag, grejer eller tjänster – det behöver vi komplettera. ”Omställningen” består av en slags global tankesmedja för att hitta lokala, regionala och globala komplement och ersättningar där det kan behövas. Parallellt med arbetet för att hitta komplement, så driver man också en slags nedväxling, downshifting, för att också minska våra behov. Både våra enskilda som våra gemensamma behov.

Prepper eller omställare?

Prepping, är för mig en parallell till omställning. Prepping är något man gör för sig själv, och sina nära och kära. Det kan handla om att bygga ett skydd för krig (typiskt amerikansk prepper) eller bygga upp ett stort lager av mat.

I en omställning ingår också en personlig omställning. Att man ser om sitt hus och sina närmaste är ju rimligt. Har alla tillgång till mat? Där preppern bygger ett större matlager, bygger omställaren och/eller ut sin bönodling för att det ska räcka. Det är naturligt att man börjar i sina egna behov, men inom omställningsrörelsen finns också tanken med att ge och dela med sig. I viss mån pratar man ju faktiskt om att vara med och forma en ny värld, bortom kollapsen. Till den världen, vill jag ha med mig så många som möjligt.

Preppern förebereder sig för en framtid utan tillgång till exempelvis läkare. Omställaren förbereder samhället för att kunna försörja läkaren med andra resurser än pengar, till exempel genom en gåvoekonomi. Omställning i glesbygd känns ju ibland som prepping, när avstånden till läkare minskar…

Omställaren och den urbana normen

De flesta diskussioner kring omställning även på konferensen tycker jag handlar om att Flytta Ut Från Staden. Jag tycker därför det var skönt att det var flera som drev frågan om omställning i städer. Att hitta nya former för boende till exempel. För som vi vet, men kan behöva påminnas om, så finns det också fler städer än Stockholm. Små städer framför allt, tror jag kan bli viktiga plattformar för omställning! Men jag kunde också mejsla fram en plats för en diskussion som jag känner ofta saknas – omställning för oss som redan bor på landet, som redan har mer eller mindre jord under naglarna.

Vi kunde definiera landsbygden som en provyta för det som en del kallar för ”Kollapsen”. Särskilt här i Västernorrland har vi sett hur kommuner som kanske aldrig har fått en ärlig chans egentligen nu sakta tvinar sönder och samman för att de skattefinansierade instanserna inte längre finns kvar i den utsträckning som det var tänkt. Den här delen av omställning är det som intresserar mig mest tror jag. Den politiska omställningen som vi har behövt i många många år.

Hör landsbygden vråla

Jag drömmer därför om en omställningsrörelse som driver inte bara frågan om hur man ska få tillgång till mark, när många regler är anpassade för en alltmer föråldrad ide om att driva alla naturbrukare mot storbruk. Jag drömmer om en omställningsrörelse som parallellt med talet om att Flytta Ut, även ser landsbygdens behov av ekonomisk omställning. Som utflyttare kommer man ofta med ett om inte monetärt kapital så ett kulturellt sådant, som ger en annan trovärdighet i en del debatter. Som debatten om att vinster från utvinning av naturresurser ska gå till där naturresurserna finns. Hjälp oss med den kampen! Lägg er inte platt för kollapsen, låt oss forma den så att så få som möjligt behöver lida ont av den! Och börja gärna här, i glesbygden.

Det är positivt att Hela Sverige Ska Leva får en så stor plats på konferensen som de hade, men de skulle behöva skapa en workshop i att synliggöra den urbana normen om inte annat för att skapa mer kontaktyta med de landsbygdsaktivister som ju rör sig här ute i skogarna.

Så omställer jag

Min omställning går ut på att fortsätta arbeta för en omställning av mitt närlandskap. Genom att värna naturliga arter stärker jag min lokala ekologi. Jag utrotar lupiner, täpper igen diken och gör plats för framtida betesdjur. Min egen omställning handlar också om att ta hand om min familj där samhället fallerar, skapa det utrymme som familjen behöver för att orka ta det där ansvaret.

Min egen omställning handlar också om en digital omställning, där jag strävar efter att minska mitt beroende av företag och tjänster som samlar in data som jag inte visste fanns och som säljer denna data till sammanhang som jag själv aldrig skulle sälja något till.

Tack för intrycken Omställningsnätverket

Mitt största intryck från helgen är dock att omställningsnätverkets mötesmetoder är FANTASTISKA! Vilken massa tricks, för att få många att känna sig trygga i en stor massa människor! Om du talar, låter eller inte, så har du som en plats just för dig. Metoderna gränsar ibland till väckelsemöte, inte min beskrivning, men det är ju också lite vad detta handlar om. Greta är vår jesus och omställningsnätverket är ett av dom samhällen som bildats ur viljan att skapa något nytt och väcka andra ur slummern. Är du inte redo att skapa, tänka eller göra, så finns det plats att bara flyta med. Väldigt fint!

Vill du stödja Omställningsnätverket eller till och med vara aktiv i nätverket?  Att bli medlem kostar 100kr per år.

Känner du ekologisk sorg?

Ekologisk sorg, är en sorg ”i relation till upplevd eller förväntad ekologisk förlust, inklusive förlust av arter, ekosystem och meningsfulla landskap till följd av akut eller kronisk miljöförändring” enligt forskarna Neville Ellis och Ashlee Cunsolo (källa).

Hur mår du?

En kronisk miljöförändring är givetvis vad vi står inför, och mitt upp i – Klimatförändringarna. Värst drabbade är man längst i norr, längst i söder, och vid ekvatorn. Vi lär oss om öar som snart inte kommer finnas mer när havsytan höjs, och grönländska isar som kalvar järnet. Men The Guardian har under en månads tid frågat grönlänningarna hur de mår, och svaret är nedslående. Kan man bli annat än sorgsen, när man måste avliva slädhundar och vara räddare än någonsin när isarna plötsligt inte håller för ens uppehälle som fiskare?

Ska vi prata om det?

Sverige ligger till störst del i den subarktiska regionen, vår typ av skog kallas taiga och våra jordar är sura. Vi är berikade av myrar, och tro det eller ej – vi får inte så mycket nederbörd. Jajjemen, om man jämför globalt så! Att vi har mycket vatten att tillgå hör ihop med andra saker, som att vi fortfarande har mycket sjöar på vår förhållandevis nya kontinentplätt, att vi har en berggrund som rymmer flera grundvattenmagasin som till och med ibland spottar ut färdigrenat vatten i så kallade kallkällor (artesiskt grundvatten). Vi har haft det GÖTT!

Jag skulle vilja koppla den ekologiska sorgen till den bitterhet man ofta stöter på bland de norrländska landskapens folk. Med början hos samerna och andra urfolk, kom nytt folk och förändrade miljön. Ni måste flytta på er. Vi har tillfört gruvor, dammar för vattenkraft och numera vindkraftparker med. Vi har följt timrets väg längs vägar, älvar och räls. Bort från mig. Ibland försvinner fisken för alltid, ibland en gammal stig som nådde en älskad plats från förr. Vi kör allt fortare, fort förbi grannbyar och nån enstaka åker, samlas i allt tätare centrum på bekostnad av ett flertal mindre. De flesta gamla stigar saknar ingen längre, de försvann först från behovet och sist från jorden.

Vi har som folk ofta stött på akut ekologisk sorg, och vi har klarat det bra.

Men det har börjat växa en medvetenhet ute i stugorna. Jämte rena rama klimatskepsismen har man lärt sig av andras misstag, som att aldrig ta ut sparspisen från köket om den nån gång har ställts där. Det märkte man ju vilken rikedom den kan innebära, när enorma skogsfällen drar fram över ett landskap som aldrig tidigare har upplevt sådana vindtag. Vinden drar ner stockarna innan de hinner kvistas av en sanslöst snabb skördare, och grenarna drar med sig elkablar, lägger sig som plockepinn över vägar och tvingar ut väldigt många människor som måste ut och jobba för hand under ständigt hot om att ett tungt träd kommer falla över en vilket stund som helst. Så hade farfars far aldrig det i skogen, tufft och tungt ja, livsfarligt med, men aldrig den farliga oreda som blir efter en häftig storm i skogar med i värsta fall dåligt förankrade träd som ligger huller om buller. Det har blivit farligt att bo på landet igen.

Det kallas prepping i sociala medier, men det handlar ju om en pånyttfödd driftighet och framförhållning. Vi kan behöva veden, klyv den även om vi har bergvärme. Jag fyller några dunkar med vatten och ställer ner i frysboxen. De kan komma väl tillhands när de plötsligt torra somrarna ibland gör det vanskligt att få tag på nåt vatten ur brunnen, men också som extra frysklabbar för att skydda innehållet i boxen om eller när elen går under en längre period av olika skäl. Det behöver inte ens handla om katastrof, vi är bara inte dummare än att vi fattar att resurserna i första hand kommer gå till de som inte har haft möjlighet att förbereda sig. I centrumen, gamla och sjuka och små små barn.

Det kan kallas prepping, eller framförhållning, eller sorgearbete. Det går ingen vinterväg till Ulvön längre. Kyrkstigar försvinner vid avverkningar, vår matproduktion sker till störst del utomlands och i förra årets torka fick många sorgsna jordbrukare nödslakta sina mjölkkor. Forskarna Ellis och Cunsol från första stycket anser att slakta en slädhund lägger grunden för en ekologisk sorg hos grönländaren – låt oss då sörja våra svenska nödslaktade kor och kalla detta tillstånd för vad det är. Det är ökande klimatkris, men också en växande ekologisk sorg. The flying doctors i Australien har istället blivit ambulerande anti-självmords-team som stöttar fårfarmare i kris. När alla försöker sälja sina ursvultna får som en inte lyckas ge tillräckligt med vatten, då får du inte mycket för ditt och kanske dina föräldrars livsverk. Inför noll och intet kommer desperationen, det syns i statistiken både från Australien och Grönland. Folk tar livet av sig.

Det finns inget att orda om mer, den ekologiska sorgen har gått och blivit kronisk. Under vår livstid kommer Ulvön inte få nån vinterväg igen, och vi kommer inte kunna räkna med sjöar och älvar på samma sätt som vi har gjort. Vi måste anpassa oss för fler skyfall och färre svenska sommarregn. Mindre snö när och där det brukar vara snö ger inte samma påfyllning av grundvatten så magasinen tar sig inte som de har brukat. Sjöarna kan bli för varma under värmeperioder och nya bakterier behöver behandlas innan sjövattnet går att duscha i.

Skogar måste få gräva ner ordentliga rötter som passar växtplatsen, de måste få skapa sina egna ekosystem och allteftersom myrarna torkar ut måste vi restaurera. Restaurera våtmarker, hagmarker och ängsmarker. Vi behöver mångfald mer än någonsin, samtidigt som vi förlorar den i en historiskt överlägsen takt.

Det är klart vi måste sörja! Genom att sörja, kan vi hämta kraft för att omfamna det nya. Det är mänskligheten som är klimatförändringarnas största offer, trögheten i våra centraliserade kulturer och gränsdragningar kan komma att bli vår död. Naturen och miljön gör något nytt bara, men vi då!  Det finns inget annat val än att anpassa sig, allteftersom. Inte bara naturen behöver resiliens, en seghet som övertrumfar hindren, utan också vår mänskliga kultur.

Som ett resilient sinne, för att bota vår ekologiska sorg.

Så kan du odla vattensmart (18 punkter!!)

De två senaste somrarna har vår brunn, vid en naturlig kallkälla, sinat. ”NÄÄÄÄÄhähähähä” har ofärdiga grannen frustat av återhållet gapflabb, ”den har aldrig sinat sedan min farfar grävde den artonhundrasentnånting!” (min tideräkning, minnet sviktar mer för mig än honom). Men klimatförändringarna kör sitt eget lilla race, och förra årets rekordtorka har nu enligt ett forskarlag kunnat kopplas till vårt jordklots ändrade vindförhållanden. Vindförhållanden som lika gärna kan åstadkomma en rekordblöt sommar…

Extremväder kan man kalla det, men jag tror att det framför allt handlar om behovet av att omdefiniera Den Svenska Sommaren, med svala strilande regn gärna nattetid. Vi kommer i stället få fler skyfall, där vattnet inte hinner ner i backen innan det forsar vidare till ytliga vattensamlingar. Kul för den som vill bada kyligt och grumligt, men grundvattnet behövs för både odlade och naturliga perenner och annueller.

Mitt korta råd är att skapa utrymme för skyfall och vårens smältvatten, se över vilka diken som behövs och vart de borde styras eller helt täppas igen. Hitta områden som vattnet kan få översvämma, kunna stanna upp. Samla in vatten i tunnor och små tillfälliga dammar, men låt det också få sippra ned genom markskiktet och bli till vårt livsviktiga grundvatten!

Vi har historiskt haft ett överflöd av vatten året runt i de flesta delar av Sverige och dikena ser ut därefter. Vi har varit bortskämda med att kunna mixtra med vattenflödena, med dammar och flottning.

Mycket av den omställning som krävs ligger på samhället i stort, men det finns mycket du kan göra hemma i ditt eget ekosystem!

Vattnets naturliga kretslopp är det mest resilienta vattensystemet och det kan man värna även i sin egen trädgård! Lägg till myrar och växters rötter till illustrationen.

Den här våren känns hittills som något schizofren, först oron över torkan och nu en stilla undran om det kommer sluta snöa snart? Men mina regntunnor är smockfulla och kallkällan med. Det här behöver jorden efter de somrar vi har haft! Så hur resten av säsongen än blir, är det hög tid att börja planera för fler skyfall, och oftare torka.

 

Ett. Regntunnor är steg ett, en till varje husknut. Sätt upp stuprännor på varenda takbit du kan hitta. Seriekoppla tunnorna så kan veckor av regn användas för bevattning en torrare period.

Två. Samla snö på våren. Jag brukar fylla en tunna med snö, och fylla på allteftersom snön smälter och tar mindre plats. Hur gridig ska man vara? Samvetet styr, den snö du tar snuvar du grundvattnet på. Min trädgård är brant så mycket av smältvattnet skulle annars rinna bort särskilt så länge jag inte täpper igen dräneringsdikena genom gräsmattan. Men den tunnan vatten kan rädda en hel del plantor!

Tre. Plantera perenner, deras långa rötter drar till sig vatten och buskage skuggar och skyddar.

Fyra. Plantera perenner på hösten! Eller en regnig sommar. Snälla handeln och kommunala planteringar sluta vårplantera perenner för att sen pumpa dom med vatten! I kruka behöver dom vattnas också såklart men efter plantering behöver de en fuktig miljö för att rötterna ska utvecklas – vänta med det tills jorden är fuktig naturligt på hösten. Ev stödbevattning sker ändå kortare period än över den dessutom mest torkintensiva perioden.

Fem. Skugga skugga skugga, lövträd är bästa mest effektiva skuggan! Björk är väldigt vattenkrävande (och allergenrik) så i min trädgård gynnar jag istället sälg och andra viden, lönn, syrener, rönn, asp… Så många fåglar och insekter som gillar mångfald av löv med.

Sex. Täckodla, jätteviktigt! Gör ENORM skillnad i och med att det hindrar bortdunstning av fukt och samlar på sig dagg på natten. Nyplanterade perenner täcker jag med rejäla mängder täckmaterial av olika slag, brukar fylla på under säsongen med gräsklipp och allmänt trädgårsbös. Enligt Skogsträdgård – odla ätbart överallt bör perennerna täckas med en meters radie, i 3-5 år för att må allra bäst!

Sju. Jobba med jorden, vi vill ha lucker och fluffig jord i odlingar och en tät, skyddande grässvål för gräsmattan. Men håll den gräsmattan lagom stor.

Åtta. Fluffig och lucker odlingsjord får man av täckodling med smarta material, till exempel kompost (från mogna kompostbehållaren, inte direkt från köket då snor kråkorna det!). Det fluffiga materialet suger upp vattnet, och fluffigheten gör det lätt för växterna att fixa rötter för att nå maximalt med vatten. Vatten transporteras i jorden i form av små små droppar, som rinner längs olika material och former. Lerrik jord binder däremot mycket vatten, jättebra på sitt vis, men det blir tungjobbat för rötter att bildas och även dra till sig vattendropparna. Så att säga. Leran passar bättre i översvämningsområdena!

Nio. Det som behöver vattnas, vattna på kvällen. Det brukar sägas ”tidigt på morgonen” men för den som inte vet, här har vi rätt ljust många nätter och det kan bli stark sol och värme redan snortidigt på ”morgonen”. Vattna på kvällen för att minska avdunstningen maximalt. Vattnet hinner absorberas av jorden runt om plantan och är redo för yrvakna rötter medan du får sova ut.

Tio. Våga vägra diken! Särskilt smältvattnet nu på våren, täpp till allt du kan och orkar, låt vattnet svämma över hela trädgården och lite till! Det ger vattnet mer tid till att sippra ner i DIN trädgård istället för att sköljas ut i vårfloden. Alla med platt mark får sånt vatten, det är väl orättvist att vi med bucklig terräng ska bli utan?

Elva. Skapa översvämningsområden i trädgården, när regnet kommer så kommer det allt oftare i skyfallsform. Se till att det också, precis som smältvattnet nu i vår, får ligga kvar så länge som möjligt på backen. Har du dessutom yviga perenner i närheten så älskar de den fuktiga luften som bladen frossar i. Låt perennerna dricka när det finns rörligt markvatten helt enkelt!

Tolv. Har du skog? Se över din skötsel och blanda ut med lövträd i din odling, de är viktiga för att minska avrinningen och stoppa barkbaggen som ju gynnas av det här hetare vädret. I ekoguiden och kunskapsbanken finns tips på folk och litteratur som jobbar med hållbara skogsbruksformer. Låt dig inspireras och anpassa din odling så bra du kan. Ett kalhygge förlorar stora mängder vatten som egentligen ska absorberas av jorden och bilda bäckar, våtmarker och grundvatten för mycket större områden än din skog täcker.

Tretton. Täpp inte igen rörligt vatten som bäckar och åar, alltså sånt som rinner året runt, det vattnet behövs för olika vattentäkter och våtmarker. Naturliga vattendrag, inte diken alltså, som inte regleras av till exempel småskaliga kraftverk (eller för all del stora) meandrar och påverkar miljön på ett ovärderligt sätt då det skapar bland annat översvämningsytor som ger överskottsvatten till grundvattnet som vi älskar. Ursäkta den långa meningen. Det naturliga flödet av vatten är också viktigt för din lokala biologiska mångfald, med insekter och fåglar och därmed naturlig skadedjursbekämpning.

Fjorton. Inom permakulturodling jobbar man gärna med att skapa dammar och smarta diken. Här tvistar de lärde om nyttan av dammar i vårt klimat, och jag känner mig själv väldigt kluven. En damm är ju tät i botten för att samla vatten så det gynnar inte bildningen av grundvatten. Skapar man istället översvämningsytor så hjälper man naturen att utnyttja de vattenmagasin som redan finns. Våtmarker är till exempel sjukt bra på helt naturlig och billig vattenrening samt grundvattenmagasin. Är ni ett gäng hushåll som börjar stoppa tillflödet av vatten, beroende på våtmarkens storlek och tillflöden, så kan den påverkas negativt.

Femton. Ett lämpligare sätt att samla vatten på permakulturvis är att gräva små gropar uppströms planteringar, per planta liksom. Regnvatten kan då stanna upp där och sippra ned kring plantan. Låt lillgropen växa igen naturligt allteftersom, plantan blir ju allt bättre på att hitta ner till grundvattnet. Men två säsonger borde den nog finnas kvar.

Sexton. Inom permakultur använder man även ris och grenar som en slags vattenreservoar, som då gynnar mikroklimatet just där. Nästan så att man bygger sig en liten hemma-myr, där organiskt material kan få blötas ner rejält och ruttna ihop. Se till att det finns skugga bara så vattnet stannar i marken.

Sjutton. Terrassera! Att bygga som trappsteg för odlingen kanske framför allt, hjälper det rörliga ytvattnet framför allt att stanna upp och hinna sippra ned i backen på sin väg utför. Utför? Ja allt vatten rör sig nedströms, nedför, utför. Antingen ner i backen, eller längre ner i landskapets topografi.

Arton. Våga vägra gräsmatta. Den blir ju så himla trist när den torkar. Den klarar det bättre än man tror, särskilt om grässvålen är tät, men mycket vatten rinner iväg eller avdunstar från en gräsmatta så den gör inte så stor nytta ur ett vattenhushållande perspektiv. Se till att ge den skugga med lövträd eller en studsmatta som får byta plats, och håll den lagom stor. Resten kan vara ängsmark eller varför inte anlägga en skogsträdgård?

 

Lär mer!

Richard Perkins driver en grym permakulturodling i Värmland, fast han pratar engelska. Följ på youtube, otroligt lärorikt! (Och är ungefär lika vass som jag på att hålla sig till ämnet.)

Författarna bakom boken Skogsträdgården driver också Skogsträdgårdsbloggen, och de har grottat ner sig i de flesta ämnen.

Sponge ladders: A water harvesting method for establishing perimeter shelterbelts on sloped sites – eller som jag kallar dom. Hemmamyrar.