Odla ditt lagomliv – Bella Lindes metod för att skapa en kultur där sociala medier får plats utan att ta all plats

”Jag har bara en känsla av att tiden går medan vi ägnar oss åt att skapa bilder av våra liv, istället för att leva med dem medan de pågår. Och jag tror att det är fullt möjligt att göra saker i lagom mängd och lagom takt – och därmed leva det där fulländade livet de flesta strävar efter.”
Bella Linde, ur förordet till boken Odla ditt lagomliv.
.
”Använd ditt sunda förnuft!” är ofta svaret på frågan hur man ska tänka kring skärmtid för sina barn. Och sig själv. Visst finns det några specifika råd men om man efterfrågar en sammansatt filosofi, så landar man ändå ofta där. I sunda förnuftet. Men jag är rätt säker på att ”sunt förnuft” inte är en så tydlig känsla som ”eld är varmt”, utan det sunda förnuftet kommer snarare från egna och andras erfarenheter, populärkulturell forskning och den underliggande kulturen. Ditt sunda förnuft är inte mitt sunda förnuft.
.
Kring skärmar, och sociala medier, har vi ännu ingen kultur, det är för nytt för att vi med full tilltro ska kunna åberopa erfarenheter och det är först nu som det börjar komma nån slags forskning. Vi bara gör, mer eller mindre medvetet. Idag finns dessutom algoritmerna som i samtliga sociala medier ser till att skärmarna ger oss rätt kickar vid rätt tillfällen. Vi sitter ju faktiskt till vardags och knarkar kickar. Det intresserar mig enormt, att vinna över detta knark! Jag vill bestämma själv över min tid!
.
//death to stock
Så snubblade jag över en bok på bibblan, eller egentligen fem men det här var den som jag också tog med mig hem. Bella Linde är annars för mig känd som författaren bakom Rätt ur jorden – Handbok i självhushållning, en bok som är otroligt informativ med mycket konkreta tips. Nu har hon alltså gett sig den på att odla lagomliv!
.
Odla ditt lagomliv – Gör upp med digital stress, livsstilshets och kravet på att alltid vara tillgänglig är en lättsmält slags självhjälpsbok för den moderna människan som å ena sidan vill ta sig ur facebooks käftar men å andra sidan behöver kunna sälja urvuxna barnkläder i den lokala säljgruppen. På ett vis är den en bok om att odla sitt analoga liv, men utan att helt behöva säga upp den digitala tillvaron.
.
Kapitlen heter allt från Tidsslöseri till Infantiliseringen och hashtaghelvetet. Aj löv it!
.

Så kan du odla ditt lagomliv

L – Lyssna.

Lyssna in dig själv och våga vara obekväm. Ge dig betänketid när du ska fatta beslut. Lyssna framför allt utanför sociala medier, inspireras av andra men handla utifrån dig själv. Det är i det tråkiga som vi finner tid till att dagdrömma, något som enligt Bella Lindes efterforskningar är det mest kreativa läget för våra hjärnor och då är det ju viktigt att vi kan lyssna. Den här bokstaven är nog den viktigaste, för att upprätthålla en fast grund som inte går  på stressen och att kunna behålla förmågan att tänka efter före.

A – Ambitioner.

Eller snarare, att sluta multitaska. Jag tycker jag läser både här och där att multitasking bara blir skit, och Bella Linde har beskrivit hur det dessutom kan göra oss mer korkade. En stressad hjärna kan inte fokusera, till slut bara multitaska sig till utbrändhet. Botemedlet är att faktiskt sänka ambitionsnivån, men bara på en del saker. Spara och fokusera ambitioner till färre grejer!

G – Gränser.

”Man kan ju inte greja med mobilen jämt” säger en pojke till sin pappa i en mycket populär barnbok som vi har i vårt hushållsbibliotek. Bella Linde skriver väldigt bra på flera ställen i boken om det här med att använda sina barn i sociala medier, men också hur vi umgås med vår omgivning. Att det inte är så bra att blanda yrkes- och privatliv, och det är inget vi ska ställa upp på att göra för våra arbetsgivare heller. Vi behöver inte bara gränser för barnens skärmtid, utan även våra egna. Vad gör vi med vår skärmtid? Det är ju inte så jävla enkelt att hålla sig borta från sociala medier bara för att man själv känner för det, när hela Sverige har flyttat sin verksamhet till Facebook.

O – Ork.

Återhämtning! Stör vi vår återhämtning med sociala medier och konstant uppkoppling med folk som inte egentligen är på plats? Naturupplevelser, sömn (mobilen som väckarklocka eller är det i själva verket facebook?) och ensamhet. Glöm inte bort de naturliga tillfällena för den livsviktiga återhämtningen, stör den inte med skärmar varje gång.

M – Möten.

Glöm inte bort de fysiska mötena, med dina vänner och släktingar. Arbetskamrater och grannar. Bella Linde beskriver det som en emotionell berikning som inte går att få på annat sätt, hur många vänner som än har lajkat senaste instagraminlägget eller inte. Det här är en av anledningarna till att jag älskar att cykla ner på byn, istället för att ta bilen, för det går långsamt nog att jag hinner vinka ordentligt och är det nån granne ute kan jag snacka en stund.

L – Logga ut.

Stäng för guds skull av alla notifieringar! Att välja själv när en vill tänka på sociala medier och what not, är en fucking mänsklig rättighet – använd den. Klicka inte på länkar vars enda syfte uppenbarligen är att få dig att reagera, som att du är en död fisk utan egna tankar och eget liv att reagera på. ”Ditt människovärde är inte avhängigt antalet sociala medier-kanaler eller följare” skriver Bella Linde klokt. Att logga ut öppnar upp tid och fokus till saker som får dig att må bättre, såsom ovan nämna ambitioner och möten till exempel! Avsätt tid för sociala medier, precis som när du avsätter tid för att läsa en bok genom att plocka ut den från bokhyllan och öppna bokryggarna.

I – Integritet.

Här finns ju två aspekter tänker jag, dels integritet i spåren av vad vi har sett att sociala medier kan medföra (politisk propaganda). Vilken integritet erbjuds vi i våra sociala konton? Andra aspekten är, vår egen integritet. Vad delar vi med vem. ”En upplevelse kan till och med bli större om du behåller den för dig själv” – det älskar jag. Men här tycker jag Bella Linde missar effekten av att skippa sina egna och andras sketna instagramfilter, och erkänna olika minnen och händelser genom att anlita en riktig fotograf. Eller gå till en studio för familjefoton. Sluta fota så jävulskt, och gör det ordentligt när det verkligen behövs. Det blir bilder man kan värdera lika högt som minnena själva. Eller för all del, skaffa en riktig kamera och fota själv! Instagram har satt vardagsbilden på kartan så att säga, aldrig har det privata varit mer politiskt (kroppspositivism någon?) och jag älskar det, men samtidigt säljer vi ut varenda stund till de sociala mediernas konsumtion. Här är ett område som jag tror att vi har mycket kvar att skapa kultur kring!

V – Valfrihet.

Våga vägra välja säger Bella Linde och jag! Vilka val kan du göra, och vilka kan du outsourca? Är det viktigare med filmen än snackset? Då väljer du film och sällskapet får välja snacks. Kolla ETT spistest inför nyköpet inte fem, det är marginella skillnader det handlar om i slutändan och i toppen.  Google är ju inte nå sociala medier precis, men det kan väl inte bara vara jag som kan fastna även där i timmar?
.
Hur ser ditt perfekta lagomliv ut??

Pella Thiel vill revidera betydelsen av mänsklighet. 

På kvinnodagen den åttonde mars skrev Pella Thiel i Landets Fria Syre att vi inte blir fria genom att frikoppla oss från naturen. Hon går tillbaka till klassikerna – Wollstonecraft, Descartes och de Beauvoir – för att beskriva hur männen definierar rationalism, och kvinnor används för att beskriva den mystiska naturen. I en syn på naturen som något mannen måste tämja, blir då kvinnan också något att tämja. Om kvinnan bara anammar den manliga rationalismen så skulle hon ju vara jämställd.

Nu vet vi ju att det inte riktigt är så enkelt, och jag älskar hur Pella Thiel lyckas koppla detta misslyckande till hur vi även har misshandlat vårt jordklot nåt så in i bängen.

Vi är en del av naturen, inte separata från den. Den norm för män och människor som kvinnor har strävat efter att dela innebär ett systematiskt våld mot naturen. Kanske är det snarare egenskaper som uppfattats som kvinnliga, inte bara syförmåga utan även sådant som omsorg, lyssnande och ödmjukhet inför sammanhang, som behövs i omställningen? Det är inte i första hand kvinnan som ska anpassa sig för att bli fullt mänsklig. Det är vad vi menar med mänsklig som behöver revideras.

Samåkning – sök och finn via nätet!

Många samåker redan helt utan internets hjälp, men många fler kan utnyttja internet för att hitta fler att skjutsa eller åka med. 

Skjutsgruppen Norrland öppen grupp på Facebook

Skjutsgruppen nationella öppna gruppen på Facebook

Skjutsgruppen finns också som app, sök efter den i Google Play eller App Store.

 

Detta är tillsammans med en del annat inlagt helt nyss i Ekoguiden, besök den och se om du hittar nåt kul att göra, köpa eller besöka!

Rädda våra vatten #ProtectWater med Älvräddarna och WWF

Europakommissionen utreder Vattendirektivet, som är en stark lagstiftning för att kunna skydda våra vattendrag och sjöar. Särskilt viktigt är detta i jakten på renare el – att öka vattenkraften är inte en lösning med tanke på de stora negativa effekter det har på närmiljön. Andra hot mot våra vatten är exempelvis gruvdriften. Nu är även Europakommissionen ett hot, då det finns risk för en försvagning av lagen.

Älvräddarna är stolta att delta i #ProtectWater, en kampanj som leds av WWF, European Environmental Bureau (EEB), European Rivers Network, European Anglers Alliance, Wetlands International och BirdLife Europe.

Liksom övriga deltagande organisationer menar vi att EUs starka vattenlagstiftning – Vattendirektivet (Water Framework Directive, WFD) – är det bästa verktyget vi har i kampen för att skydda och bevara Europas floder, sjöar och våtmarker.

Älvräddarnas kampanjsida – Skriv på du med!

WWF:s kampanjsida på engelska

Största utmaningen för omställning på landsbygden är transporterna

cyklar i snö

Senaste rapporten från IPCC förordar rätt kraftiga samhällsförändringar, och dem skulle ha hänt typ igår. Maktlösheten breder ut sig i tonerna av, ursäkta, gnäll över bensinpriser.

Jag har svårt för kritiken över bensinpriser. Vi behöver inga allmosor i form av avdrag/bidrag för ett redan trasigt bränsle, vi behöver trovärdiga alternativ! Alternativen för till exempel persontransporter riktas mot tätorter och korta resor (kollektivtrafik, elcyklar), och de flesta bor ju där så why not… Men samtidigt som bensinpriset höjs så ökar på landsbygden 1. behoven av tunga bilar när vägunderhåll blir sämre, och 2. avstånden då servicen minskar oförtrutet. Om vi bara lyckas stoppa en del centralisering, så har vi fortfarande långa resvägar där folk och fä försöker ta sig fram. Vi behöver alltså också få tillbaka lite av det vi har tappat genom åren. Transporterna av de varor som körs fram och tillbaka längs vägarna i långtradare ska vi inte ens tala om. Där har man inte ens lyckats lagstifta för säkerhetens skull (europa-trailrar med hjul-set som inte fixar vinterväglag), kan man tänka sig att något kan ske i klimatets namn åtminstone?

Den ena delen av omställningen av våra transporter faller alltså på samhället. Att värna det lokala samhället istället för att splittra oss med långa avstånd, att vårda vägar så vi inte behöver köra tung persontrafik, fortsätta öka takten på fiberutbyggnad och underlätta arbete hemifrån tex vid tufft körväder för de som kan. Hemtjänsten kan ju inte gärna jobba hemifrån, men det är också barockt att deras värdefulla tid ska slösas på de långa köravstånden. Givetvis kan inte typ Kramfors kommun stå för detta ensamt, det är storsamhället som måste tänka om, STÄLLA OM på riktigt.

Tills dess?

Så kan vi minska våra egna behov av transporter

1. Köpa sällanvaror och viss mat i bulk, rejäl bulk!

Fördelen för landsbygden är att vi ofta har bonusutrymmen, säg en källare eller vind. Ställ dit en frys om du inte redan har en extra! Skapa utrymme för ett gammaldags skafferi, där du kan lagra matvaror hemma istället för på hyllorna i affären. Exempelvis köttlåda, med naturbetat lokalt kött som har minimal påverkan på klimatet trots nötkött. Naturbete i sig har minst påverkan om man prompt ska äta nötkött, men naturbetesmarker är också viktiga helt natyurliga buffertzoner för väder, vind och annat som kan gå snett. Även viltkött som älg är såklart lämpligt att bunkra. Schampo och tvättmedel behöver man inte ens en frys för att kunna bunkra.

2. Gå ihop och samåk, ta bussen.

Lobba för fler pendlarparkeringar, utnyttja redan etablerade föreningar (byalag, vägförening, skidklubb..) för att bygga upp ett nätverk för viss samåkning.

3. Solceller för egen elförsörjning.

Vindkraftverk producerar el ofta för export, solcellerna kan vi behålla för oss själva. Samhället blir allt mer elsmart med en totalt sett minskning av elförbrukningen, samtidigt som landet i perioder faktiskt upplever elbrist. Den hållbara elproduktionen är ännu inte så jämn, så alla källor behövs för att täcka upp samhällets hela behov av el. Elbilen behöver el även mellan tankställena, med egen solel vet du att elen har producerats schyst.

4. Tänk nytt angäende behov av bil.

Hur använder du din? Behöver du en stark jävel? Kan du gå ihop med grannen och starta starkjävel-pool och använda den vid behov, inte för att handla choklad på macken? Det har du ju elbilen till! 🙂 Ja eller cykeln för all del… Sparkföre blir ju tyvärr allt mer sårbart i takt med klimatförändringarna, men för närvarande kan i alla fall jag köra snabbt till Ica för egen fot!

5. Bli mer självförsörjande.

Odla färsk mat åtminstone under sommaren, köp fryst svenskt däremellan. Att värna svenskt jordbruk är också att värna klimatet, även om transporter av mat är försumbart i det stora hela (jo det är sant, och det säger nog mer om våra övriga transporter än om maten). Den lokala maten gynnar vår lokala miljö, med biologisk mångfald och lokala jobb. Ju fler vi är som bor i byarna, desto mer troligt är det att lokala matbutiken kan överleva och du behöver bunkra mindre.

6. Semestra hållbart!

Behöver du verkligen flyga? Var då borta länge och skippa weekendresorna med flyget, igår! (Och lobba för snabbare och fler tåg norröver) Flygsemester vart tredje år istället för varje?

 

Jag tycker det är bilberoendet som är det svåraste här utanför stan, vad finns det mer för knep för att minska sitt eget beroende i väntan på närmare service?

 

Friluftslivets urbana norm

Jag har efter några flytter snurrat till mitt medlemsskap i Friluftsfrämjandet, och i mitt samtal med medlemsservice fick jag höra ett förvånat ”oj det var långt!” i och med att jag senast har flyttat från en Stockholmskommun till Örnsköldsvik. Långt? Halva Sverige är ju kvar?

Jag kan vara snäll och tänka mig att hans reaktion handlar om att det är färre som flyttar ut från Stockholm än in, antar jag, men nu är julen över så jag tänkte passa på att vara lite mindre snäll.

Hans reaktion kan också illustrera det problem som jag känner finns inom begreppet friluftsliv. För det har ju snarare blivit synonymt med friluftsturism, och trots att Höga Kusten är ett av de mest expansiva friluftsturismområdena just nu kände alltså den killen jag pratade med att det var lite konstigt att flytta ”så långt”. (Till hans försvar- tills han hörde att jag flyttade hem. ”Ja då förstår jag”.)

Friluftsliv för mig är att kunna gå ut genom dörren och insupa frisk luft enkelt uttryckt. Jag ställer mig lite skeptisk till prylhets och tycker det duger bra långt att promenera i skogen med ett par rejäla gummistövlar. På en dagstur hemmavid har man ju inte med sig mängder av packning så att man skulle behöva till exempel extra ankelstöd från en hög (och kostsam) vandringskänga. Om man är ute ofta kanske man inte ens behöver det där ankelstödet ens på längre turer i och med att man tränar upp musklerna i ankeln… Men det är en annan text.

När jag häromdagen sökte på mig själv på hitta.se, saker man gör när man är tankspridd, blev jag informerad om att jag bor 3749 meter från ett grönområde. Om jag betalar en slant kan jag planera mitt nästa friluftsäventyr med hittas friluftskarta! Men om de inte kan se skogen som jag har nästan rätt in i verandan så känner jag inte så stort förtroende för deras kunskaper om friluftsliv. Med ”grönområde” verkar de helt enkelt mena det närmaste naturreservatet. Det här går ju faktiskt helt emot den svenska synen på grönområde, eftersom vi genom allemansrätten får gå och hänga vid vilket grönt område som helst så länge det inte är i en trädgård. Det är ju också någon form av symptom – är det den urbana normen som slår igenom i friluftslivet? I detaljplanerade, urbana, områden är ju det gröna inte alltid fritt.

Det finns en begreppsförvirring i det här, som gör friluftslivet mer snävt och dyrt än det ska behöva vara.

Friluftsfrämjandet tänker jag står för just värnandet av allemansrätten, och inspirationen för nära möten med naturen. Med lokala föreningar får vi möjlighet att dessutom träffa likasinnade. Men det var ganska uppenbart att medlemsservice ligger i Stockholm, om jag ska lyssna till dialekten på killen som svarade i telefonen idag. Blir det bra det? Även Naturskyddsföreningen har sitt rikskansli beläget i Stockholm.  Stockholm är unikt på sitt vis, få stora städer i världen har ju så mycket grönt att röra sig i, och så nära. Du kan ta pendeltåg rakt ut i skogen. Men man missar ibland, i ivern att locka ut, att JAG inte ens behöver ta något tåg. Att jag för att kunna vara aktiv i föreningarna måste åka ut från det gröna och in i de gråare samhällena.

Ur den synvinkeln så är det väl ganska självklart att i alla fall Friluftsfrämjandet hänger i städer och samhällen, jag behöver inte hjälp med att komma ut jag är ju redan ute. Men de aktiviteter som friluftsfrämjandet står för är ofta pryligt och sällan skogligt. Jag älskar att de gör pryliga aktiviteter tillgängliga för den stora massan, vi kan inte ha ett friluftsliv där man måste köpa på sig en massa utrustning för att ha en chans att utöva det. (Jag tänkte skriva ”låt de som har råd köpa på sig allt de vill”, men de behöver ju faktiskt också ett bättre alternativ till att köpa själv i och med att vi måste ställa om vår livsstil. Ingen kommer undan!)

Jag funderar också på hur förändringarna i skogsägande påverkar bilden av vårt fria friluftsliv. I delar av Höga kusten lär det fortfarande vara en ganska stor andel så kallade bondeskogar – förhållandevis små skiften som hör till ett tidigare självhushållande jordbruk, eller lite större skiften sammanfogade av skiften från uppköpta småjordbruk som försörjer en modern bonde. Detta parallellt med det som blir vanligare – stora skiften som ägs av stora bolag eller enskilda/riskkapitalister, sammanfattningsvis; utbölingar äger skog som de själva inte upplever. I den förlorade relationen till skogen, tror jag att samhället tappar relationen också. Att man inte ser skogen för alla träden, och därmed blir mer beroende av friluftsfrämjandet och marknadens version av Friluftsliv och natur.

Jag kan gå barfota från sängen och upp på slänten och ut på stigen, men där börjar det bli lite stickigt av barr och taskiga tjocka stjälkstumpar. Att det är förvånande för någon inom friluftsfrämjandet, eller att min närmaste skog inte får plats i hittas friluftskarta, gör mig liksom lite deppig. Alternativt beslutsam.

Övik och Kramfors bland de sämsta på strandskydd

 

Vi må ha mycket strand att ta av, men genom att ge många dispenser från strandskyddsreglerna offras naturliga buffertzoner för oroliga hav och minskar de fria ytorna för både flora och fauna.

Sundsvall, Örnsköldsvik och Kramfors nämns i listan över de som är sämst i Sverige på att värna sina stränder. För friluftslivets skull brukar man tala om obrutna strandlinjer och att kunna promenera längs vattenbrynet. Eftersom turismen ökar mest i Höga kusten i Sverige räknat, och den turismen handlar om Sveriges enda naturvärldsarv (obs, natur) och alltså just denna kustlinje… så är det väl ganska kontraproduktivt att sälja ut kusten till sommarstugor? Jag antar helt kallt att det i flesta fall handlar om just sommarstugor nämligen.

Naturskyddsföreningen har gjort en sammanställning av antalet dispenser per kommun:

I statistiken är det en del kommuner som står ut, Värmdö kommun leder ligan stort med 261 dispenser under 2017, följd av Norrtälje (171), Skellefteå (92), Hudiksvall (77), Österåker (74), Sundsvall (68), Falun (67), Örnsköldsvik (67), Arvidsjaur (67), Östhammar (65) och Kramfors (65).

Kommunvis sammanställning av strandskyddsdispenser i rapport från Naturskyddsföreningen

Riskfyllt att avskaffa strandskyddet skriver Karin Lexén från Naturskyddsföreningen

Stor satsning ska skydda strandkanten där hela tio länsstyrelser hakar på, från Skåne till… Gävleborg. Varför inte Västernorrland? Är satsningen till för att värna det som redan är överexploaterat, skydda det lilla som finns kvar? Lite deppigt utgångsläge.

Lättnader i strandskydd för landsbygden underlättar för att kunna bygga till exempel vid sjöar. Inte så dumt egentligen, om det handlar om åretrunt-boende.

Jag skulle vilja gå vidare ett snäpp här – hur kan vi se till att de som vill bygga kan bygga för åretrunt-boende? Ska vi prompt sälja ut våra stränder kan vi väl se till att få nåt värdefullt för dem! Här gäller det att inte vara för tacksam för uppmärksamheten!

Därför ska du äta lokalt odlad mat

//local food initiative

 

Suget efter sparris torrlägger hela samhällen i Peru rapporterar DN.

”Hela byar i Peru torkar ut på grund av storskalig grönsaksproduktion. Svenska livsmedelsföretag känner till problemet men vet inte hur det ska lösas – så de fortsätter importera.

– Det är krisartat. Människor har inte ens vatten för sina grundläggande behov, säger Malena Wåhlin på organisationen Swedwatch. ”

Larmet kommer från Swedwatch, och pekar på ett viktigt problem i omställningen mot mindre köttkonsumtion. Vego-kritiker brukar peka på transporterna som ohållbara, men ur ren klimatsynpunkt så är faktiskt nötköttet en större bov. Visst känns det avigt? Det beror nog på att man har förenklat problemet med vad vi äter och varifrån maten kommer – och att man har förenklat miljöfrågan till att bara handla om klimat. Det finns en viktig poäng med att stanna till vid klimatet, plocka ut det fenomen som vi märker mest av just nu. Vi står inför en möjlig klimatkatastrof och så är det med den saken.

Men parallellt med klimatfrågans akuta läge står vi också inför en massutrotning av jordens arter. Både flora och fauna riskerar att ryka, och vi har redan förlorat en hel del. För att värna den biologiska mångfalden är naturbete en bra grej, nötdjur tillsammans med andra betesdjur på mark som inte annars duger till odling. En annan viktig åtgärd för biodiversitet är att minska på jordens alla monokulturer. Stora utspridda monokulturer, sådana som ofta används för att kunna odla de mängder av grödor som vi världsmedborgare köper i affären. Så det är inte transporterna som hotar grödornas miljönytta, utan produktionssättet. Och i sista steget såklart hur stort svinn det är i våra hem men det är en annan fråga…

Hur lätt är det egentligen att tänka ”säsong”, när alla grönsaker finns i butik året om? Många vegosar har bra koll på säsonger och när det är bäst att äta av ditt och datt i grönsaksdisken. Men någon och några har missat vad som är tanken med att tänka säsong.

Jag tror att vi måste börja att som konsumenter inte bara be om de varor vi saknar utan även klaga på de varor som vi inte har behov av. Ifrågasätta kedjor som hakar på trenden med att äta i säsong, genom att rea ut exotisk frukt bara för att de är i säsong i sitt ursprungsland. Ananas växer bara på en del håll i världen, och det viktigaste är att ananasen räcker till de som bor där!

Med högre priser är det mer troligt att odlingen kan ske på ett hållbart vis, givetvis ska man därför välja frukt och grönt som är ekologisk och/eller fairtrade. Då hushållar man naturligt med även de mer exotiska grödorna, så att lokalbefolkningen kan få frossa.

Vi behöver också slå vakt om nötterna, mandeln är ett exempel på en vattenslukande gröda som odlas för mycket i områden där vattnet nu minskar till följd av klimatförändringarna. Nötmjölk är därför inget som en hållbarhetsmupp bör frossa i, ens om de kommer från Europa.

Att ”äta mer vegetariskt” är inte en quick fix, och tyvärr kan vi inte heller trycka i oss vilka grönsaker som helst bara för att vi kan. Inte om vi vill göra skillnad för miljön, både klimat och biologisk mångfald.

 


Läs mer:

Konsumentmakt på riktigt blogginlägg från Ann-Helen Meyer von Bremens blogg

Swedwatch sammanfattar sin rapport på svenska här: https://buff.ly/2PuHmTn

Mindful internetting. Länkar med andrum.

//death to stock

 

Estrid magazine, ett svenskt livsstilsmagasin som går att läsa på datorn. Pysselfokus sägs det, men jag fastnar mest för de spännande personer som intervjuas och tillåts bre ut sig.

Väglöst (facebook) en prylfri tidning om friluftsliv och hållbara, uthålliga äventyr. Går att läsa på webben men betala ändå vetja!

”Det enkla naturnära friluftslivet kämpar en delvis ojämn kamp mot sportifiering, kommersialism, datorspel och stora gruppers ovana och brist på stövlar.”

BOOM vilken käftsmäll att läsa den tyvärr lite krångliga men viktiga pamflett om friluftsliv som revolt, utdrag ovan. Kommer från föreningen Argaladeis hemsida. Föreningen är ett spännande alternativ till de mer pryltokiga friluftsföreningarna, jag nämner inga namn.

The writing of Silent spring: Rachel Carson and the culture-shifting courage to speak inconvenient truth to power ah, så lämpligt att läsa om författaren till boken som förändrade världen, nu när vi behöver STEP UP A NOTCH…

När vi liks är på ämnet. Pella Thiel och Omställningsnätverket – Bring it!

10 sätt att minska ditt mobilberoende

modern workshop //death to stock photos

 

  1. Svårt men viktigt – lägg ifrån dig telefonen!

    I alla fall på landsbygden har vi ju inte längre några fasta telefoner, men låt oss behålla iden om att ha telefonen på en fast plats. Våra telefoner är ju inte helt trådlösa heller, de behöver laddas. Skapa en plats för laddning, där du också kan lägga ifrån dig telefonen medan du är hemmavid. Jag hittade min telefon i sonens strumplåda igår, efter några timmar av undantryckt panik. Det kan också vara en anledning till att hitta ett bra hem för telefonen.

  2. Kan du ersätta några av telefonens funktioner med nåt gammeldags och analogt?

    För egen del tänker jag skaffa ett armbandsur när som helst. Det kan väl inte bara vara jag som en halvtimme senare – när jag lägger undan telefonen efter att ha googlat en skådespelares namn, bråkat med någon på facebook, kollat upp ett recept, uppdaterat shoppinglistan, himlat med ögonen åt aftonbladets rubriker innan jag klickar in mig på skiten – inser att jag fortfarande inte vet vad klockan är. Och att det var därför jag plockade fram telefonen från första början. Skärpning på det!
    Och förresten. Hellre tv-spel än telefonspel. Spela ordentligt om det är det du vill, och släpp det sen.

  3. Stäng genast av notiserna om du inte redan har gjort det!

    Det krävs en enorm viljestyrka att inte ”bara kolla” när facebook blippar upp på skärmen, och shit, det har dykt upp nåt skoj på blocket också. NEJ. Stäng.
    Ett alternativ är att stänga av internet på telefonen för att vara tillgänglig för telefonsamtal och sms men få en paus från notiserna och ja, internet.

  4. Stäng av alla signaler när du liks är igång.

    På dagens telefoner kan man ställa in så att om någon särskild ringer så kan telefonen signalera, fast den i övrigt är tyst. Det blir ett slut på att svara och slösa tid på nån som erbjuder dig ett ”eftertraktat” erbjudande. Ring upp de som du vill prata om, eller skicka sms för all del. En extrem typ som jag själv har aldrig på signalerna, och får därmed svårt att få tag på telefonen när den gömmer sig i strumplådor,  så min rekommendation för vanliga dödliga är att slå av signalerna långa stunder på dagen. På jobbet (självklart för många, men ni andra…), under bilresan, efter middagen. Vilken stund behöver du ha lugn och ro? Hela helgen?

  5. Skaffa en riktig hobby.

    En av mina gurus Katy Bowman har i en artikel beskrivit fidget spinners som en slags snabbmat för handens rörelsebehov, som en konsekvens av dagens moderna liv där vi inte behöver göra nästan någonting alls med våra händer. Vi behöver inte ens knäppa med fingrarna för att få kyparens uppmärksamhet, nu när Pinchos har dykt upp med sina appbeställningar! Genom att ge händerna den aktivitet som de längtar efter – få skriva dagbok för hand, färglägga sådana där mindfullness-teckningar, skruva på en ångmaskin eller odla mat – så kanske vi täcker in ett behov som vi har glömt bort tack vare att telefonen, den jäveln, täcker in så många behov på en och samma gång. Ofta tar man upp telefonen för att man har lite tråkigt. Bara skräp på teve. Finns det nån att bråka med på facebook? Japp, alltid, så hitta nåt annat att göra som ger dig positiv energi i stället. Handarbete eller slöjd kanske? En skärmfri hobby bör det vara, det säger sig självt, men jag kan tillåta research på skärm. Lägga pärlplattor kan vara kul, särskilt om man skriver ut egna pixliga bilder att ha som mall!

  6. Sök dig till miljöer där telefonen inte hör till.

    När jag fick min första smartphone tyckte jag om att den var för stor för min byxficka, då var jag tvungen att lägga den bak i ryggsäcken och inte ta fram den förrän jag hade anledning. Nu har jag dock oftare handväska än ryggsäck, och telefonen är sjukt nära… Dock ej på promenad i skogen. Där har jag sällan eller aldrig handväska, och det blir då naturligt att släppa telefonens grepp. Men när man ser nåt snyggt som man vill fota då?!

  7. Skaffa en separat kamera och idka mindful fotografering.

    Den här punkten kanske hör till nummer två egentligen, men jag tycker den är så viktig så den får en egen punkt. Mobiltelefonernas kameror är sjukt bra, och med de digitala hjälpmedel som finns i telefonernas kameraappar så ligger vanliga kameror givetvis risigt till. Jag vet. Med småbarn och djur händer saker fort, och försvinner fort. Då är det så skönt med mobilens kamera, snabbt upp ur en ficka och så är stunden förevigad för alltid. MEN, de där stunderna dränks ju ändå bland alla andra stunder! Tänk i stället som en amrikansk (sic!) hemmafru som samlar material till sitt scrapbooking-album, bestäm i förväg vilka händelser och speciella dagar som passar att fota. Barnens första dag i skolan? Släktingars födelsedagar? Semester? Fota då det, och gör det ordentligt. Beställ utskrifter för album eller bygg ihop egna fotoböcker med minnena. Lägg till några foton från vardagslivet och så är du klar. Många minnen gör sig till och med bättre i huvudet, eller nedskrivet för hand i en dagbok. Ge de största minnena största uppmärksamhet, ta med en riktig kamera och skriv en bildtext till albumet, ställ upp i bokhyllan och känn dig stolt och nöjd.

  8. Känn dig själv och carpe jävla diem <3

    Arg, ledsen, irriterad, överlycklig. Våra telefoner är med precis överallt, och de blir ett ting att bolla känslor med. För att inte tala om sociala medier, herregud så mycket känslor! Lägg känslorna utanför telefonen, lär dig att trösta dig själv igen istället för att söka tröst i telefonens distraherande aktiviteter. Även när vi är särskilt överlyckliga, så förevigar vi det nu för tiden på sociala medier. Skippa det! Använd på sin höjd telefonen för att ringa någon och berätta om vad som har gjort dig glad eller ledsen. Om du absolut vill dela på sociala medier, jamen skriv ner skiten analogt i ett anteckningsblock och gör det sen! Carpe diem.

  9. Schemalägg internet.

    Antingen för hand, eller genom att begränsa en router där hemma. Nu kan du smacka fram de där anteckningarna du har samlat på dig, och lägga ut på instagram med bilden som du har tagit med din vanliga kamera. Eller starta en gammal hederlig hemsida att lägga upp saker och minnen på, istället för de hetsiga sociala medierna typ facebook. På en hemsida bestämmer du själv när du postar, och andra väljer själv när de vill läsa eller titta. Inga påträngande notiser (fast det går att få om man nu absolut vill) för någon inblandad, och framför allt så är det lättare att fokusera på vad du har tänkt göra. Det rullar inte upp en veckas foton från kreti och pleti bara för att du har lagt upp en bild på morgongröten (instagram), och du blir inte matad med facebookvänners diverse missnöjen och uppdateringar bara för att du ville skriva ”men gu va fint väder det vart”. Fokusera ditt engagemang.

  10. En skärm i taget!

    Sluta multitaska. Om du vill flippra med telefonen fast teven är på så är det nog inte tillräckligt intressant på teven. Men du vill ha nåt behagligt ljud i bakgrunden? Skaffa en radio! Att se på teve kan också vara ett sätt att minska telefonanvändningen, genom att medvetet se på program som man verkligen är intresserad av. Spela in. Streama. Utnyttja de olika tidsfördriv som finns, som tidigare nämna hobbys (nummer fem), men även teven gubevars. Utnyttja tidsfördriven ordentligt, och våga ha lite tråkigt däremellan. Tänk på vad vi säger om barn, har de aldrig tråkigt kommer de heller aldrig på något att göra. Varför skulle inte det gälla för vuxna också?

 

fniss från naturskyddsföreningen  :*