Invasiva arter är objudna gäster som skapar problem för inhemska arter.
Ett envist ogräs är inte en invasiv art, även om maskrosor anses objudna i de flesta gräsmattor. Ogräs är ett begrepp som människan har kommit på för att beskriva arter som dyker upp i miljöer som människan har planerat annat för.
Invasiva arter har fått hjälp att spridas genom vår försorg. För växter handlar det ofta om gamla ”morsmorsväxter” som var exotiska skyddslingar i äldre trädgårdar. Som i vårt förändrade klimat har fått hjälp att spridas på egen hand, särskilt i igenväxta gräsmarker. Då får man lätt för sig att lupinerna alltid har funnits i en vildvuxen gräsmatta – när den i själva verket ska stå i ett välskött knippe vid husväggen, och aldrig få möjlighet att sprida sig ut i vallodlingar eller ängar.
Invasiva arter finns också i vatten, hitförd framför allt med ballastvatten från större skepp, och mördarsnigeln är också en invasiv objuden gäst. Den sprids med små svårhittade ägg i till exempel köpejord och perenner från kedjornas trädgårdshandel. De lägre priserna kan således ha ett annat pris än det rent monetära.
Invasiva arter är objudna gäster som förökar sig på egen hand, och utan naturliga fiender kan de ta över habitat för arter som behövs för våra lokala ekosystem. I exemplet lupiner, så lockar de till sig snabbmat för pollinerande insekter i form av nektar. Det är som en slags snabbmatsrestaurang för de viktiga pollinerarna, som tycker det blir som enklare att äta snabbmat än att fara runt och samla och sprida pollen bland grödor och örter som är viktiga för landskapets hälsa. Och utan nåt pollen i sin kost, finns det inte mat till pollinatörernas unga och återväxten av dessa så viktiga landskapsvårdare blir dålig.