Kor kan rädda klimatet – äntligen får det sägas i media!

Fjällko på bete
Hej får jag va med?
Regenerativt jordbruk är ett förhållandevis nytt begrepp i Sverige, men bygger på flera vetenskapligt förankrade metoder och teorier. Än så länge så gömmer sig metoden i stort bakom kostsamma kurser, vilket inte gynnar klimatet eller den biologiska mångfalden i den utsträckning som i alla fall jag önskar. Jag delar den här artikeln i hopp om att en ska våga googla och lära vidare på egen hand. På engelska finns annars mycket information!
Gunnar Rundgren, medskapare av KRAV och idog kunskapsspridare, var givetvis tidigt ute med att beskriva metoden i Min pragmatiska jordbrukslära, ett inlägg på bloggen Trädgården Jorden. Jag ser verkligen fram emot hans och Ann-Helen Meyer von Bremens kommande bok om just kobete!
 
Jag hoppas att den här rubriken som kopplar kor till något miljöpositivt inte är lika kontroversiell i miljökretsar som när jag försökte mig på den för några år sedan. Tack gode gud för att det finns folk som kan paketera ideer bakom konceptuella begrepp, annars skulle dessa tankar inte få finnas i Ordfronts magasin ens idag tror jag.  Men är det inte också litegrann typiskt för vår tid, att för att överhuvudtaget låta kobete få plats i den allmänna diskussionen som något positivt… så behöver vi dels ett nytt begrepp. Och att idéerna har formulerats utanför Sverige. Risken med detta är att vi fortsätter rycka undan fötterna på våra lantbrukare, framför allt de som redan innan har drivit de här frågorna oförtrutet men utan tillgång till det magiska konceptuella begrepp som vi nu har fått till svenska språket.
Vill man lära sig mer om detaljerna inom det specifika konceptet ”Regenerativt jordbruk”, så ligger kunskapen som sagt ofta bakom privata aktörers kurser. Aktörer som inte själva nödvändigtvis har eller har haft djur eller jordbruk men är duktiga på att formulera koncept och att läsa på. Jag säger inget så har jag inget sagt, men de har ju åtminstone en viktig roll i att sprida ordet så att fler kan få utrymme att tala gott om kon. Att prata om kor i ett samhälle som är urbaniserat och därmed bortkopplat från matproduktion och naturbiologi, blir ju givetvis vanskligt. Alla röster behövs.
 
Jag hoppas att vi framöver kommer se fler jordbrukare som formulerar den här metoden för svenska förhållanden. Märta Jansdotter, vd på Gröna Gårdar, dyker upp som en möjlig inspiratör. (Även om Sollefteås Thorsten Laxvik väl bör nämnas med. Ni köper väl kött från norrbete, om ni inte har eget?)

Plantera fjärilsvänligt och ryck upp en lupin

Alternativa Höga kusten - allt färre blåklockor längs våra vägar. Gör en insats, ryck en lupin!

Bin och fjärilar är viktiga i hela landskapet, framför allt bin är viktiga pollinerare. Med en toksnabb och allvarlig minskning av den biologiska mångfalden i växtriket, ligger även våra pollinerare risigt till. Och då blir det desto svårare att odla mat för ett vettigt pris, om en ska pollinera för hand.

Genom att plantera ut växter som bin gillar, i ens egen trädgård, kan man göra en hel del nytta utan så mycket arbete. En bonuseffekt av att anlägga en för bin lockande miljö är att man ofta kan få vackra fjärilsbesök på köpet. Med en större mångfald bland dina insekter får du även hem fler sorter av fåglar. Bara fördelar!

Hej isop, lavendel och rödven

Fjärilar tycker om pråliga växter som doftar gott, precis som jag! Här kan du läsa om vilka blommor i trädgården som särskilt gynnar fjärilslivet.

En äng är ett utmärkt komplement till din blivande (nuvarande?) fjärilsoas. Pratensis säljer fröblandningar vars arter kanske bara mormor minns, och som minskar i katastrofal takt i våra landskap. Låt ängen växa i en bra hörna av trädgården och slå den med grästrimmer, lie eller slåtterbalk efter att blommor och gräs har fröat så du säkrar nästa års blomning. Det klippta ängsgräset kan en torka till hö för djuren, eller lägga direkt på kompost. Ligger det kvar på ängen blir den för näringsrik vilket gör det svårt för fröna att växa nästa vår.

Ryck en lupin

Vill du göra den biologiska mångfalden en riktig tjänst kan du ta fram spaden och gräva upp varenda vildlupin du ser! De tar över de gamla ängsväxternas sista växtplatser, vägrenar och förvildade trädgårdar, och har börjat få en nästan ohanterlig fart på spridningen. I Norge har man därför förbjudit försäljning av lupiner, som många tror är inhemska men i själva verket är en invasiv växt från Nordamerika.

Visst gynnas en del pollinerare, våra jordbruks viktigaste och billigaste vän, av blommande lupiner som vilken blomma som helst men för de bin som inte tycker lupiner smakar gott börjar det bli tufft. På min landsväg växer inte längre några blåklockor, bara lupiner.

Lupinernas frön kan överleva i backen i tiotals år och bara bida sin tid, så det är viktigt att hinna försvaga så många lupiner som möjligt innan de går i blom. Lägg inte blommande lupiner på komposten, dess frön kan eftermogna och lagras i komposten så du sedan ofrivilligt planterar ut nya lupiner.