Vår dröm om lustgården – 20 steg i Börje Remstams fotspår

Börje Remstam i sin trädgård
Börje Remstam är en pionjär inom täckodling, no-dig på modernt språk. Genom att odla utan animalisk eller konstgödsel de senaste 40 åren har han inspirerat bland andra trädgårdsinfluencern Sara Bäckmo. I hans bok Min dröm om lustgården beskriver han sitt tänk och metoder. I våras var jag på studiebesök i hans frodiga trädgård, där snön ligger kvar allra längst tid men skörden ändå är större än första bästa sydslänt. Här följer lite av vad jag fick med mig från mitt besök och av att läsa hans bok om drömmen om lustgården.

1. Daggmasken, den lille plöjaren.

I en promenad i Börjes trädgård, och mellan texter och bilder i hans böcker, möts du av peppiga skyltar om daggmaskarnas väl och ve. Bakterieliv i all ära, men utan daggmask skulle inte växterna kunna tillgodogöra sig näringen från täckmaterialet i den takt som krävs för att få någon gödslingseffekt.
”Var rädd om mig! Använd grävgrep. /Daggmasken”

2. ”Många verkar tycka det är roligt att vattna”

Det är i alla fall Börjes teori till att så många går en kvällsrunda och vattnar sina odlingar och rabatter med en lättsam stril. Med täckodling skyddas vattnet att dunsta bort från jorden, och mellan vattningarna får rötterna chans att söka sig utåt och nedåt i myllan för att själv nå sin försörjning av både vatten och näringsämnen. Särskilt meningslöst är det att strila vatten över bladmassan, då når minimalt med vatten ner till rötterna. Börje är snål med vattning för att bespara sig arbete, och täckodlingen är en viktig del i den metoden. Men även Börje har en del droppbevattning i sin trädgård, där den behövs.

3. ”En jordfräs kallar jag för mördarmaskin”

Börje har inte grävt ett spadtag på 40 år. Luckring av jorden sköter ju daggmasken. Vid grävning eller plöjning bjuder du upp väl begravda ogräsfrön att komma upp till ytan och gro, och den luckra jorden blir ändå snart hård och ihopsjunken igen. Inte ens gödsel skulle han gräva ner, det sköter också daggmasken (och andra organismer i jorden). Allra viktigast är nog detta de första åren som en odlar på en ny plats.

4. Flerårigt ogräs kräver tätare täckning.

Vanligt idag inom no-dig-odling är att alltid lägga papp närmast backen och sedan lägga på material. Men har man inte de värsta fleråriga ogräsen är det inte nödvändigt, så länge täcker ovanpå är tillräckligt tjockt. Var beredd att plocka bort ogräsen om de kommer upp. Men håller man bara ut så tröttnar de fleråriga ogräsrötterna på att gro och din täckodling blir lika lättskött som Börjes, långt innan 40 år har gått. Enligt uppgift lägger han två timmar på att rensa ogräs, på en hel sommar!

5. Komplettera täckmaterial med direktkompostering.

Den enda fristående kompost som Börje har är en maskkompost (såklart), i ett liggande gammalt frysskåp (tömd på freon). Kompostering ger faktiskt ett visst utsläpp av koldioxid när inte materialet är täckt, och medan växten komposteras frisätts ämnen som kan göra större nytta direkt i odlingen. Därför har Börje byggt långsmala kompostlådor i samma storlek som sina bäddar, för maximal direktkompostering! Kompostlådorna kan han flytta omkring allt eftersom mellan bäddarna, och det organiska material som blir över från matlagning och odling hamnar antingen hos maskarna i ”frysen” eller i odlingsjorden.

6. Grus och sten tillhandahåller viktiga mineraler.

Näringsfattiga jordar pimpar Börje upp med stenmjöl, och han är också ett fan av Nils Åkerstedts sand och gräs-odlingar. I gruset trivs kvävefixerande bakterier, och genom att lägga till stora mängder gräsklipp får man faktiskt till en lämplig miljö för bland annat tomater. I en del bäddar grundar Börje täcket med ett lager grus; 0-8 grus, fyllnads- eller dräneringssand.
Det är viktigt att fylla på med mineraler i form av sand och grus, och det i en form och storlek som inte blir till cement vid ett regnfall.

7. Träiga grönsaker har näringsbrist.

Ju större grönsaken blir desto mer näring kräver växten, och utan tillräckligt med näring kan även den bästa grödan smaka trä. Men i Börjes täcken som hela tiden fylls på, och maskar som hela tiden arbetar med att tillgängliggöra näringen i rotnivå, växer bara stora och smaskiga grönsaker.
Börjes favoritsort av kålrabbi heter superschmeltz. Han har fått några så stora som fotbollar, och de smakar aldrig trä. Han äter dem gärna som råkost, och i rotmos.

8. Börjes ultimata recept på planteringsjord.

Måttet är antal ”skyfflar”.
2 lövmull
2 barkmull
2 jord från backen
2 grus
2 biokol
1 kökskompost
1 stenmjöl.
Blanda i skottkärra och spara till vårens såddprojekt.

9. Täckodling ger längre säsong.

Börjes täckningsschema börjar redan på senhösten då han täcker alla bäddar med rester av växter, tjocka lager av löv från kyrkogården och flis från röjda grenar och dylikt. Täckodlingens maskbonanza gör höstgrävning onödigt, och ger längre skördesäsong. Toppen!!! //Hälsningar, inlandet. Täcket har också en temperaturbalanserande effekt hela tiden, både i stark sol och kallt väder.

10. Potatisar gillar också täcke.

Täckodling gör det möjligt att plantera potatisar tidigare, vilket är ett gott skydd mot bladmögel. Täckmaterialet isolerar jorden och värmer upp den tidigare på våren. När potatisarna väl är i jord så skyddas de mot eventuell frost av samma tjocka täcke.

11. Varje vår nya presenter som öppnar sig.

”En fördel med att det är svårt att se och komma ihåg vad som har planterats var, är att det är enormt spännande och inspirerande att se när det sticker upp något och sakta inse vad det är som är på gång just där.”

12. Gräsklipp är en färskvara. Gör egen ensilage!

Om man råkar på särskilt stora mängder färskt gräsklipp som man inte hinner få ut i bäddar, så kan man göra egen ensilagebal, i svart sopsäck. Fyll en säck till hälften, pressa ut så mycket luft som möjligt (absolut inga hål i säcken, syre gör att gräset möglar) och stäng till. Det kan lukta starkt när man öppnar men bara det inte finns mögel så duger det gott som gödsling utöver täckningseffekten. Har det möglat så duger det bara till att täcka inte göda.

13. Börje loves löv.

Gräsklipp kan lätt bilda matta när det har legat ett tag på jorden vid täckning, vilket kan störa ens estetiska sinne. Börje brukar spara en del av sina höstlöv till att torka ut helt under våren, och sedan smulas ut som täckning i sommarbäddar eller i sina egna jordblandningar.

14. Täcket kan aldrig bli för tjockt.

Börje har skapat en design av gångar, vallar och diken för att både bygga ny jord och kunna gå runt mellan grödorna. I profil kan det se ut så här: två höga vallar som byggs upp redan under hösten, med ett brett dike mellan. Även diket fylls med täckmaterial men påfyllning sker i första hand på vallarna. I mitten av diket kan man gå, gärna på utlagda brädor som jämnar ut tyngden på jorden. På var sida av gången drar man upp en odlingsrad jämte vallen, som också skyddar nya groddar från vind. På hösten är vallarna 20-30 cm höga, och dikena täckta med 5-10 cm löv.
Perennplanteringar täcker Börje med 5-10 cm täcke på hösten, men bärbuskar kan få upp till 20 cm tjockt täcke. Det kan aldrig bli för tjockt enligt Börje, det handlar mer om vilken tillgång man har till material och en hushållning med detta. Vallar behöver vara högre än diken, bärbuskar som ska producera godsaker behöver mer än snittblommor.

15. Gamla eller färska löv? Värna kvävet!

Färska löv (och färskt gräs) läggs ovanpå jorden, blandar man ner under jordytan drar nedbrytningen av löven med sig kvävet som växterna behöver. Gamla löv, förmultnad eller torkad lövmull, har redan påbörjat nedbrytningen och stör inte kvävehalten i jorden ens om man myllar ner dom. Samma regel gäller barkmull och täckbark. Mullen går att mylla ner, men färskt material läggs bäst ovanpå för vidare nedbrytning. Men man har inte alltid tur när man tänker, så både Börje och jag har lik förbannat myllat ner färska löv och färskt spån i mitt fall… Nån stor skörd blev det inte nä.

16. Gräsmattor och andra inkräktare.

En nackdel med täckodling är att gräsmattan gärna tar sig in i täckodlingen eftersom man inte kontinuerligt gräver i kanten. Därför behövs en spärr. Gärna en fysisk spärr både för att hindra rötter, och för att kunna köra gräsklipparen kant i kant som håller gräset någorlunda i schack. I Börjes trädgård är det framförallt humle och hallon som tar sig friheter med rotskott kors och tvärs, därför gräver han ner gamla gummimattor runt rymlingsbenägna grödor.

17. Maskinfritt och lättjobbat.

Börjes verktyg

  • 4 skottkärror
  • Gräsklippare med uppsamlare
  • Två liar; en för gräs och en för buskar
  • Grävgrep, Börjes viktigaste verktyg. Den gräver upp saker istället för en grävspade, skördar potatis och luftar jorden inför morot- och palsternackasådd som ju ska längre ner i jorden än vad en kultivator når.
  • Kultivator med långt skaft. För att aktivera en sårad föser han undan täckmaterialet mot vallen med baksidan av kultivatorn. Sedan vrider han den rätt och luckrar raden innan han sår.
Alla verktyg målas i klara färger så att de kan hittas i ett hav av grönt.

18. Biokol.

Du behöver ett kilo laddat biokol/kvadratmeter. Gör du egen biokol vill du kunna bränna upp gaserna för att inte göda växthuseffekten, det är alltså inte läge att dra igång den gamla kolmilan i skogen. Börjes biokol gör han i en plåtburk i pelletspannan. Där bränner han helst träflis, men även tallkottar eftersom de är lätta att krossa efteråt. Eftersom biokol ingår i hans såjord så behöver bitarna gå igenom ett jordsåll. Laddar kolet gör han i tunna med kran (och sil för att inte täppa igen kranen) nära botten. Tunnan fyller han upp med kol och fyller sedan på med outspätt guld-, nässel- eller vallörtsvatten. Kolet myllar han ut i såraderna med kultivatorn på våren inför sådd och utplantering.

19. Pinnars kretslopp.

Bolltistel och Gullris ger bra pinnar till både växtstöd och skyltpinnar. ”En pinne söder om plantan så vet jag var jag har planterat.” När plantan har kommit upp och man kan se med blotta ögat vad det är, kan man bryta sönder pinnen och lägga den som del av täckmaterialet. Använd alltid snöre som kan förmultna till växtstöd, när växterna väl är uppe kan det bli ett stort snärj att få ut ett plastsnöre till hösten. Mycket lättare att bara fälla ner alltihop i bädden och låta det förmultna i täcket!

20. Jordgubbar.

De växer hos Börje på en upphöjd vall, ca 20 cm hög och max 150 cm bred så man når alla plantor från två håll. Plantorna får växa hur de vill på vallen. De täcks på hösten med löv och växer upp ur detta täcke på våren. Innan plantorna har växt sig stora sprider Börje ut tallbarr som jordgubbarna sedan vilar på medan de mognar. Tallbarren håller dem rena och fina, redo att plocka och äta som de är eller enligt Börjes modell: jordgubbar, glass, grädde och nyslungad honung.