Därför vägrar jag påsjord

Fritidsodlingen förbrukar mest torvjord idag, inte yrkesodlingen, enligt Lena Israelsson, trädgårdshjälte. Det är helt orimligt att trädgårdstrender i sin strävan att komplettera och för vissa ersätta konventionellt matproduktion, utsätter klimatet och jordklotet för större störningar än den mycket reglerade produktion som vi vill komplettera.

Med tufsig gräsmatta mellan bäddarna, uppbyggda av egen jord innanför lådväggarna behöver inte en sån här trädgård vara nån klimatkatastrof.

Parallellt med vårt hobbyodlande så står vi inför en snabb uppvärmning av jordklotet där massor av våta torvmossar nu blottas från under istäcken och tinande permafrost. Uttorkande mossar släpper ut mängder av metangas, vilken också är den kraftigaste klimatgasen. Vi har absolut inte råd att utöver en galopperande klimatkatastrof fortsätta dika ut torvmossor för hobbyodling. (Och givetvis måste Finland sluta elda upp torv med.)

Torvbrytning. Torrt sånär som i fåran. Metanet har redan dragit till väders.
Nationalparken Store mosse, nu snackar vi! Ingen riktig mosse utan spång.


Även den nya odlaren behöver hitta andra sätt att etablera en odling. ”No dig” har egentligen aldrig handlat om påsjord. No dig är ju i viss mån en jordförbättringsmodell, som inte kräver att man gräver ned sig i jorden som behöver förbättras. Men den kräver sina mängder i kompostjord och organiskt material. En annan anledning att undvika grävning är för att inte störa mikroliv och maskar i en kanske finfin matjord under gräsmattan. Mycket hedervärt såklart, och även ett sätt att minska mängden ogräs senare på säsongen. Men genom att gräva först och täcka senare under säsongen när mer organiskt material finns tillgängligt så utnyttjas platsen och lokalklimatet bäst.

Back to basics för hemmaodlaren

På en flygbild från någon gång mellan 1950-1960 över första bästa villaområde i min hemstad, så ligger det lustiga fyrkanter i de flesta trädgårdar. Trädgårdsland! Var det en nostalgitripp från minnen av ett övergett självhushåll på landet, eller ett sätt att dryga ut kassan med egna skafferivaror? Idag är det oftare lustiga cirklar i form av studsmattor som syns bland husen på satellitbilderna, men jämte dessa skulle många fortfarande få plats med en eller flera fyrkanter eller vilken form man nu vill ha. Mormor grävde sina fyrkanter, det var tungt, men med de metoder som finns idag för odling behöver man bara gräva en gång. Nu skippar vi harvandet och plöjningen och gör i stället rader för täckodling som återvinns år efter år.

Sens moralen av Lena Israelssons data, är att om en inte har tillgång till stora mängder organiskt material att lägga på sin gräsmatta som kan bygga ny jord naturlig väg över tid, så får man nog ta fram spaden och gräva trots allt.

Lena har också i sociala medier något bestört beskrivit hur odlarens första steg idag är att göra investeringar i lådor och jordsäckar, vilket har gjort hobbyodlandet onödigt kostsamt. Det första steget borde ju i stället vara att bygga upp en jordfabrik, och köpa en vettig spade. Maskarna och mikrolivet ligger ju kvar bredvid där en har grävt, och med kontinuerlig tillförsel av organiskt material kommer det där grävningstraumat att ha löst sig ganska snabbt. Det stora hotet var aldrig att gräva en gång, det var att år efter år störa jorden med höstgrävning och plöja och kötta på med jordfräs. Vinsten för våra ryggar, mikroliv och klimat består!

Börje Remstams trädgård. Börje är en stark företrädare för no dig och få har producerat så mycket vackra ord till daggmaskens lov. Men har man inte tillgång till de enooooooorma mängder av organiskt material som Börje, så behöver man tänka annorlunda. Det finns ändå väldigt mycket att lära sig av hans metoder, även med några initiala spadtag.

Spadtag för hållbara odlingsbäddar

Även med lasagnebäddar och andra modeller som bygger jord av grövre organiskt material, så kan man spara på torvbehovet genom att gräva en grop först och lägga undan det där översta lagret av jord. Lägga ner sitt material i gropen, och sedan täcka över med jorden och plantera i det översta lagret som vanligt. Tungt jobb kan det vara, men detta gör man ju bara en gång. Det går ju att kombinera med odlingslåda för att få den där eleganta raka kanten att köra gräsklippare mot.

De flesta jordproducenter säljer idag torvfri planteringsjord i påse, men den är mer kostsam att köpa och kan ofta vara lite bängligare att hantera. Under min utbildning i permakulturdesign beskrev Maria Svennbeck, diplomerad permakulturdesigner och erfaren trädgårdsmästare, hur konventionell påsjord dessutom innehåller större andel torv än om man köper lösjord på flak just för att det ska vara enkelt för kunden att hantera påsarna. Det är vi hobbykonsumenter som behöver ta ansvar för detta.

Jag provade några olika torvfria jordar förra säsongen, och tycker det har fungerat riktigt bra att blanda ut med annat material. Att blanda den här jorden med annat, eller annan jord, är också ett sätt att få ner inköpskostnaden på påsar som ju kostar mer än till exempel ica:s massförsäljning av torv på parkeringsplatsen nära dig.

Länkar

Lena Israelssons bästa jordrecept
Vår dröm om lustgården, mitt inlägg om täckodlargurun Börje Remstam

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.